Det blev en systerlig delning av poäng i gårdagen match mot Liatorp-Eneryda IF på Lagavallen inför 73 handräknade åskådare.

Spelmässigt var det ingen kul match att titta på kanske, särskilt under första halvlek.
Gästerna började bäst men utan att kunna skapa några chanser värt namnet. Efter ca 15 minuter kom vi in matchen och spelet jämnade ut sig, det blev ett ställningskrig från mitten av gästernas planhalva till mitten av vår planhalva. I och med att man spelar på så liten yta blev pressen otrolig och passningarna därefter. Under en period tror jag inte att något av lagen hade mer än två passningar i rad innan man blev av med bollen. Sista 10 av halvleken lyckades vi komma igenom gästernas tunga försvar.
Vi skapade också ett par riktigt fina läge, just på ett sådan tog vi ledningen.

När vi spelar med få tillslag på bollen, är rörliga och noggranna i våra pass, ja då är vi också riktigt bra.
Bollen gick som på ett snöre innan den hittade fram till Hanna och hon i sin tur till Blearta.
Och vi har ju sett i tidigare matcher vilket tillslag den tjejen har, hon lät sin vänsterfot tala och bollen for in krysset bakom en chanslös målvakt, detta i minut 41.
Det kändes helt rättvist och logiskt då.
Vi startade andra halvlek precis som vi avslutade först, en enorm press på gästerna, nu var det bara frågan om när andra målet skulle komma, inte OM det skulle komma.
Chanserna avlöste varandra på löpande band, men något mål blev det inte.

Istället kontrar gästerna på oss, deras första riktiga anfall i andra halvlek, får iväg en kanon som Vera räddar, det blev en retur som hamnar hor gästernas forward, vår försvarare rusar och blir bortgjord, inlägget som följer är perfekt och avslutet ännu bättre, Emmeli Teandersson får klockren träff på bollen och nätet står som en strut bakom Vera som inte riktigt hunnit tillbaka efter sin kanonräddning sekunder innan, detta i minut 59.
Där och då tappar vi initiativet i matchen, vi blir tillbakapressade och vi tappar tålamodet och vi stressar, vi börjar dutta med passningarna istället för att trycka till dom.
Naturligtvis märker gästerna detta och pressar oss ännu hårdare.
Dom skapar också 3 nästintill frilägen som Vera räddar. Om vi är riktigt ärliga så låg vi väldigt risigt till under 7-8 minuter, men vi återhämtade oss.

Sista 9-10 minuterna var det återigen vi som hade matchen i vår hand, vi skapade också nog med chanser, bra sådana, för att avgöra matchen, men några fler mål blev det inte.

Sett till hela matchen och statistiken var det nog ganska så rättvist med oavgjort, men sett till vem som skapade dom farligaste chanserna borde vi ha avgjort sista kvarten av första eller första kvarten av andra, för då spelade vi otroligt bra fotboll.

Jag hade hört, av lag vi mött, att Liatorp-Eneryda spelade hård och tuff fotboll, det gör dom, men på ett väldigt bra och schyst sätt, det var vi som spelade lite över gränsen och inte dom.
Min blomma blir två denna gång och går till Alice Krafth och Blearta Limani, dessa två gjorde skillnad i matchen, bra jobbat tjejer!
Nu släpper vi den matchen på blickar framåt men först lite statistik.

Ljungby IF – Liatorp-Eneryda IF 1-1 (1-0)
Avslut totalt: 12-8 (5-2)
Avslut på mål: 4-3 (1-0)
Frisparkar: 7-9 (3-2)
Hörnor: 6-3 (2-0)
Gula kort: 1-0, Vera Axelsson Wiesel
Publik: 73

På söndag är det hemmamatch igen då vi gästats av Kristianopel GoIF, spännande då vi aldrig mött dom tidigare. Matchstart 16:00 på Lagavallen, välkommen!

Vill du se fler bilder från matchen klicka HÄR

Vid pennan och bakom kameran:
Nico Eremidis

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.