Efter sju matcher utan vinst kom så den efterlängtade trepoängaren för vårt fantastiska Damlag.
Borta mot trixiga Ängelholm bärgade vi hem tre välförtjänta poäng, men jag tycker att vi borde haft lite mer poäng i protokollet. Vi har spelat bra i många matcher med inte haft resultatet med oss.

Men det jämnat ut sig i längden.. har jag hört.
Nåväl, mot Ängelholm var det vi som dikterade villkoren i första halvlek, det tog ändå fram till minut 33 innan vi spräckte nollan.

Det var Tuva H som briljant drev upp spelet och med en perfekt passning satte Hanna O i ett perfekt läge, Hanna tvekade inte utan dundrade upp bollen i nättaket från 18 meter. Men nog borde vi ha gjort ett par till innan dess kan jag tycka. Under en period på 7 minuter skapade vi tre likadana lägen, men då sköt vi inte utan försökte spela oss fram till mållinjen, vi måste börja skjuta betydligt mer i matcherna, vi har ju många duktiga skyttar.
I minut 45 kom hemmalagets farligaste chans, fram hit hade dom inte haft ett enda skott på mål, men nu fick dom en frispark nästan rakt framför mål.

Den slog dom bra och efter lite missförstånd mellan backlinje och målvakt blev det en riktigt vass chans för Ängelholm. Dock dök Kajsa P i mål som en panter och fångade bollen, liggandes fick Kajsa också en spark i ansiktet när hemmaspelarna försökte få en tå på bollen, inget allvarligt och inget med flit, men frisparken var vår. I den situationen när vi försöker skydda Kajsa springer vår högerback Rouya in i ryggen på nr 20, Albina Lugici. Denna tjej vänder sig då om och spottar på (!?) Rouya.
Rouya blir såklart förbannad och skriker ”Va fan håller du på med” samtidigt som hon drar iväg en spark mot henne, sparken träffar högt upp på hennes benskydd.
När Rouya skriker ut sina ord vänder sig domaren om, han har inte sett spottloskan men han ser sparken.
Rött kort, med all rätt, till Rouya, hemmaspelarna skyndar sig att få bort sin spelare därifrån innan domaren hinner uppfatta vem det var, dom har såklart också sett vad som hänt (inte alla), vilket även våra innebackar också gjort.
Till er alla som var på plats, domaren gjorde helt rätt, han kan bara döma på det han ser, inte på vad vi anser att han borde dömt för. Däremot tycker jag att hemmaspelaren kom för lindrigt undan, han borde ha kallat till sig henne och pratat med henne, spottloskan satt ju kvar på Rouya, men jag är inte säker på att hann uppfatta vilken hemmaspelare det var.
Jag skall dock rosa Ängelholms ledning som omedelbart tog tjejen av plan och inte lät henne spela mer den matchen, det är precis så man skall agera som ledare.

Jag har under alla mina år aldrig sett en tjej spotta på en motståndare, och hur kan man ens komma på tanken att spotta på någon i dessa tider med Corona och Apkoppor runt hörnet?
Rouya kommer at få sitt straff med minst 2 matchers avstängning för grov utvisning, men jag hoppas att Ängelholm bestraffar sin spelare, så lätt skall hon inte komma undan för en så vidrig förseelse.

Nog om det och över till andra halvlek.
Hemmalaget tog som väntat över spelet, vi gick ner till 4-4-1 och en ensam forward orkar inte jaga 4 försvarare, så det är naturligt och det var väntat.
Men som våra tjejer slet! Dom jobbade kopiöst och gav inte bort en millimeter av vår planhalva i onödan.
Ängelholm hade svårt att skapa ett enda farligt läge mot oss, skott från 20 meter vållar inte Kajsa i mål några som helst problem.

En farlig frispark i slutet av matchen kunde ha resulterat i en kvittering, men Kajsa sträckte ut sin fulla längd och lyckades peta bollen till en resultatlös hörna.
I matchens absolut sista minut fick vi ett kontringsläge, men Olivias skott blockades av Ängelholms målvakt som var långt ut för att täcka skottvinkeln.
När slutsignalen gick var det jubel, hade vinden legat rätt hade ni nog hört det i Ljungby.
I bussen hem var det tvärtyst, så tyst att Coach Edvard undrade om alla mådde bra, det gjorde tjejerna men dom var slutkörda, då han man gjort ett bra jobb.
Till matchens lirare i bortalaget utsåg juryn Kajsa Pruner, absolut välförtjänt, som fick en kylväska full med korv.
Min jury, dvs jag själv, ger mina blommor idag till Malena Forserud, vilken kämpe! Hon delar ut massor av stryk och hon får ta emot det dubbla, hon gnäller lite och hon tjatar en del med domaren, men hur mycket stryk hon än får, hur ont det än gör, hur många gånger hon än får bita i gräset så reser hon sig alltid på 9 och kör vidare.

Grattis Malena, du förtjänar varenda blomma i buketten du får av mig.

Vid pennan och bakom kameran:
Nico Eremidis

Jag vill betona att de åsikter som framförs i referatet är mina egna och speglar inte alltid föreningens. För eventuella fel och brister kan ingen klandras utöver undertecknad.