IFK Osby – Ljungby IF Dam 2-2

Så är äntligen matcherna igång för 2023, förvisso gäller det träningsmatcher ett par månader till, men ändå.
I lördags gick resan ner till Osby för match mot vännerna i IFK Osbys damlag.
Det var många nervösa som gick ut för att värma upp, nya spelare i truppen (kommer att presenteras i en artikel längre fram), nya tränar och ett nytt spelsystem, till och med jag var en aning nervös ärligt talat. Skulle tjejerna klara av vårt nya sätt att spela? Skulle våra spelare hitta vår nyförvärv med sina passningar? Hade tjejerna verkligen förstått vår nya tränares vision om hur hon vill att vi skall spela? Och skulle matchens 3x30 minuters halvlekar vålla några problem?
Redan efter ett par minuter besvarades alla mina frågor, nemas problemas! Första 30 vågar jag påstå är bland det bättre jag sett laget prestera på närmare ett år, försvarsmässigt satt alla pusselbitar på plats, passningarna till dom nya tjejerna satt som om dom spelat ihop hela livet. Men det som lyste igenom mest var glädjen i tjejerna ögon. Att vi inte skapade mycket framåt, jag räknade till varsitt bra läge, är inget att säga om, Osbys backlinje spelade lika säkert som vår.

Andra halvlek släppte vi lite, vi fokuserade lite mer framåt och inte lika mycket på att låsa matchen.
Det resulterade i att vi tog ledningen med 0-1 genom Blearta Limani (provspelare från IFK Värnamo) som enkelt bredsidade bollen under som kastade sig för att täcka skott.

Det tog dock endast 4 minuter innan hemmalaget kvitterade vår ledning. Ett missförstånd i vår backlinje gav Osby ett friläge från 4 meter och 1-1 var ett faktum.

Med ca 15 minuter kvar att spela av halvleken tog vi återigen ledning. Även denna gång var Blearta inblandad i målet, med en enastående passning ställde hon nyförvärvet Nora Lindqvist helt fri med målvakten, Nora använde sig av klassiska tåfjutten och bollen gick återigen in under målvakten som återigen kastade sig för att rädda skottet. Tåfjutten nyttjas alldeles för lite om du frågar mig, ett livsfarligt vapen där målvakten aldrig kan förutse var bollen kommer eller hur hårt den kommer.

Den tredje halvleken kom igång och vi hade både bytt och flyttat runt lite i positionerna, 10 minuter in på halvleken tvekade vi lite vid ett ingripande, det gav Osbys Lovisa Nordh Axelsson, hon satte även kvitteringen till 1-1, fritt spelrum till höger om straffområdet, ca 25 meter ut,  hon får på en träff av icke dess like, en riktig häxpipa, bollen går med en hiskelig hastighet mot mål, 3-4 meter innan målet vänder boll ner och går stenhårt in i krysset bakom målvakten, vilket drömmål! Jag sätter fem spänn på att det är årets mål på den arenan!

Det kunde blivit fler mål i matchen för båda lagen då tröttheten satte in ock det blev en del slarv och missförstånd, men siffrorna stannade vid 2-2 och det får vi nog anse vara helt rättvist. Det var en bra match med ett högt tempo matchen igenom, jag vet att tränarna Therese och Pia var mycket nöjda med laget och spelet och jag är rätt säker på att Osbys tränare Fredrik var lika nöjd med sina tjejer.

Helgen som kommer är vi spellediga då sportlovet är intågande så nästa match för tjejerna är söndagen den 26:e februari hemma mot Vaggeryds IK, matchstart 16:00, välkomna.

Vid pennan och bakom kameran:
Nico Eremidis